Sjöfågeljakt

Sjöfågeljakten var viktig för kust- och skärgårdsbor. Den som kunde hantera ett hagelvapen var garanterad färskt kött året om. Detta var särskilt viktigt innan frysen blev allmän egendom i mitten av 1960-talet. Många fiskare kompletterade sin inkomst genom försäljning av sjöfågel och detta hade särskild betydelse under krigsåren på 40-talet.

Jakttiderna som myndigheterna betämde gällde inte riktigt i skärgården. Jakten var nödvändig för överlevnad under de knappa förhållanden som skärgårdslivet innebar. Fågel fanns det gott om under alla årstider. Lokalt häckande fågel har skärgårdsborna alltid värnat om och på dessa bedrevs inte någon jakt under häckningstiden.

Den vanligaste jaktformen var linjejakt med jaktkanot. Linjen låg vinkelrät mot fåglarnas sträckriktning. Båtarna låg med 90-100 meters mellanrum och linjen kunde ibland bestå av 30-40 båtar. I början av 1900-talet tillverkades båtarna av väv som monterades på ett skelett av trä. Senare byggdes båtarna av trä och numera görs de av plast. Jaktkanoten är 13 fot lång och är en enmansbåt. Båtarna var i allmänhet riggade med ett segel. De flesta båtar byggdes under 1900-talet på Östra Hästholmen. På Stenshamn fanns en lokal båtbyggare som hette Emil Nilsson. Han byggde många av de båtar som användes vid jakten.

Alla fåglar plockades och fram till 1970-talet togs dunet (fjädrarna) tillvara dels till kudde och bolster i hemmet men även till försäljning. När fåglarna var plockade sveddes dunresterna bort med en blåslampa varefter de skurades i varmt vatten och rensades. Det var ett tidsödande arbete att plocka och skura fåglarna. Att plocka en ejder tog 15-20 minuter. Förr tillagades all fågel plockad. Numer flår man av skinnet vilket går på ett par minuter per fågel.