Natur & geografi

Historiska källor

Historiska källor antyder att det fanns en gård på Utlängan redan under medeltid (Konung Valdemars jordebok från 1231). Det är tänkbart att ön utnyttjades tidigt för bete av fastlandsböndernas djur så som vi känner från andra öar under 1500- och 1600-talen. Säsongsfiske bedrevs säkerligen av fiskarbönder från fastlandet. Vi förmodar att s.k. tomtningar på öns södra del härstammar från medeltid. Ett dokument från 1671 beskriver Utlängan som ett öppet, skoglöst landskap - ett beteslandskap med några ekar och lågvuxenskog (se citat från 1671 års jordebok). År 1624 fanns det två gårdar på Utlängan (1624 års prästrelationer). Från 1681 till 1803 brukades ön främst som en stor betesmark. Ön ägdes av högreståndspersoner. Efter 1803 har ön ägts av skärgårdsbönder som kombinerat traditionellt jordbruk med fiske. Antalet gårdar växte så småningom till fem under 1800-talet, genom delning blev det senare sex. Sedan 1986 finns endast en brukare bosatt på ön, Roland Karlsson.

Laga skifte av Utlängan 1882

Översta bilden är öns äldsta skifteskarta. Byn omfattade fem gårdar samt fyrgården. Byns inägor med åker och äng låg på östra sidan, från Norra till Södra Vattengården. Flera åkerlyckor fanns som inhägnade öar på utmarken i väster. En äldre stenmur i väst-ostlig riktning är markerad på kartan, från stranden sydväst Marbäcken till byn.

Fastighetskarta för Stenshamn-Utlängan 2007

Bilden under är en aktuell fastighetskarta. Notera förändringar i jordbrukslandskapet med nedlagd åkermark, såväl i inägorna som på utmarken. Bebyggelsen är fortfarande koncentrerad till den gamla byn.

Sjökort Stenshamn-Utlängan 1693

Utdrag från Petter Geddas atlas med sjökort över Östersjön (Blekingekusten uppmätt under 1680-talet). Observera Marbäckens breda förbindelse med havet samt trädsymbolerna på Utlängans norra del.

Från naturskog till öppet landskap

1500-1525: Naturskog av björk, tall och ek täckte Utlängan, med inslag av hassel, lind, alm, ask och avenbok. Även sumpskog med al förekom. Marbäcken var en öppen havsvik med drygt 1 m vattendjup.

1525-1575: Halvöppen blandskog - hagmark - med björk, tall och ek med inslag av hassel, alm, ask, avenbok och bok. Öppna gräsmarker med enbuskar fick större utbredning liksom strandängar. Odling av sädesslag (råg, korn, havre) förekom. - Detta var en röjningsperiod med expansion av bete och odling. Röjningskol från enbuske är daterat till ca 1565. Marbäcken började grundas upp.

1575-1680: Gräshed med enbuskar och ljung dominerade landskapet men det fanns också hagmarker och skogsrester med samma trädslag som tidigare. Strandängarna hade samma omfattning som tidigare. Odling liksom tidigare. Marbäckens förbindelse med havet begränsades till en smalt och grunt sund.

1680-1960: Gräshedar och strandängar dominerade landskapet liksom tidigare. Enstaka träd och skogsdungar förekom åtminstone fram till 1800-talets slut, bl.a. sumpskog av al och ek. Jämför beskrivningen från 1671 och Petter Geddas karta med trädsymboler på Utlängans norra del. Stora områden odlades upp i utmarkslyckor under 1800-talet, se skifteskartan från 1878, men detta syns inte i pollendiagrammet. Marbäckens stränder blev alltmer övervuxna med vass och säv.

1960-2000: De öppna gräsmarkerna växer nu igen med täta enbuskage, ljung breder ut sig på tunna jordar och tall planteras på hedmarker och lyckåkrar. Kvarvarande beteshagar, exempelvis öster om Marbäcken, blir tät slyskog med buskar och ungträd. Marbäcken torkar ut sommartid och blir alltmer övervuxen med vass och säv.

Utdrag från en sammanställning av Björn E. Berglund. Utförligare info med källor finns i utställningen i livräddningsstationen på Stenshamn.