Fiske & båtar

Idag bedrivs endast fritidsfiske på öarna förutom bonden Roland Karlsson som arbetar som ålfiskare under viss tid av året. Tidigare livnärde sig alla innevånare på Stenshamn av fiske. På Utlängan bedrevs jordbruk och som komplement ålfiske. Yrkesfisket bedrevs i huvudsak på tre fiskarter, nämligen torsk, sill och lax.

Torsk fiskades med krok och sill med nät. Lax fiskades med både krok och nät. Priserna på torsk och sill var dåliga. Från 1940-talet fram till 1980-talet var kilopriset omkring en krona. Den värdefullaste fisken var lax som i mitten av 1960-talet såldes för 60 kr/kg. Fisket bedrevs som kustfiske. Tillgången på torsk var fram till i början på 1970-talet god. Det var trålfisket som utarmade torskbeståndet i Östersjön.

Båtarna som användes vid fisket blev bättre och bättre under 1900-talet. I seklets början användes en båttyp som kallades vrakeka. Den roddes och seglades. Under 1930-40-talet motoriserades båtarna och blev dessutom större,26-28 fot långa. Den sista generationen som införskaffades under 1950-talet var 33 fot.

Som mest fanns det på 50-talet sex större fiskebåtar samt en mindre, av det äldre slaget, i Stenshamns hamn. Varje båt sköttes av ett båtlag som bestod av tre man. I mitten av 1950-talet inträffade en olycka då tre båtar förliste i en svår snöstorm vid polska kusten där man fiskade lax. En båt var från Ungskär där fyra man omkom. Olyckan kom att påverka många som slutade fiska för att söka arbete inom industrin. En annan anledning till att fisket avvecklades var att det, i det moderna samhälle som vuxit fram under av 1900-talets första hälft, helt enkelt var opraktiskt att bo på en ö som fiskare. Fisken såldes inne i Karlskrona och den måste fraktas dit vilket var både arbetsamt och tidsödande. Det blev således ingen ny generation fiskare på Stenshamn och därmed dog fisket ut.