Bebyggelse

Stenshamns natur har inte förändrats nämnvärt under 1900-talet. Det som påverkat ön mest är hamnbygget och betesdriften. Fram till 1950-talet betades ön av får och gäss som strövade fritt över hela ön. Alla tomter var inhägnade för att fåren inte skulle förstöra de små odlingar som fanns vid husen. När betningen upphörde växte gräset högt och så ser vi ön i dag. Utlängans natur förändrades när djurhållningen minskade och under en period helt upphörde. Enbuskarna förtätades och björken bredde ut sig. Den största förändringen av öns natur uppkom när skogsplantering utfördes under 1950-talet. Planteringarna har inte röjts eller gallrats varför de i dag är näst intill ogenomträngliga snårskogar. Landskapsbilden har förändrats men planteringarna har haft en positiv påverkan på klimatet och är dessutom en tillgång för rastande flyttfåglar. En viktig förändring är också tillkomsten av bron mellan Stenshamn och Utlängan.

Bebyggelsen på Utlängan och Stenshamn har inte förändrats nämnvärt under 1900-talet. Öarna har förskonats från typisk sommarstugebebyggelse. Öarna har haft permanentbebyggelse sedan 1600-talet och den nuvarande bebyggelsen har i huvudsak uppförts under första hälften av 1900-talet. Fram till mitten på 1900-talet hade en fastighet på Stenshamn följande byggnader: boningshus (ca 5,5x12 m), vedbod (4x9 m), brygghus (3x4 m), TC (1x2 m), svinstia (2x3 m), hönshus (2x3 m). I dag finns boningshusen kvar och de flesta uthusen är rivna eller ombyggda till övernattningsbostäder. På Utlängan är bebyggelsen i byn intakt. Två fritidsbostäder och en åretruntbostad har tillkommit som komplement i byn. En bondgård hade följande byggnader: Boningshus, ladugård med loge och höskulle, brygghus kombinerat med möjlkbod, TC, sädesmagasin och jordkällare (kombinerat) samt vedbod och hönshus.